GOTT NYTT ÅR

IMG_9529.JPG

Annonser

Mingla i Indien – sex observationer!

1.    Den sneda nicken – Efter en månad i Indien har jag fortfarande inte förstått vad nicken innebär. När jag frågar indier vad det betyder får jag olika svar men min tolkning är att personen är indifferent, något positiv, inlyssnande och/eller accepterande. Det är dock inte självklart att personen har förstått vad du menar men personen verkar tycka att det är lite trevligt.

2.    ”Please, sit down” – Det finns en otrolig vilja att få andra personer att sätta sig ner. Punkt 3, se nedan, kan eventuellt förklara det hela. Till en början kändes det stressande, att väldigt snabbt och forcerat, sätta sig ner. Nu däremot sätter jag mig ner direkt när jag kommer in i ett nytt rum.

3.    Indisk gästvänlighet – Indier är verkligen snälla och inbjudande. De vill allt gott och bjuder gärna till. Det är viktigt att du är mätt och nöjd. Det är alltid synd att man inte kan äta lite till, oavsett hur mycket man ätit tidigare.

4.    ”Selfie?” -Som utlänning är man exotisk i Indien. Aldrig eller få gånger har en vanlig indie sett en utomindisk. Selfie-frågan är en vanlig förekommande fråga och kommer i tid och otid. Oftast är det bara kul men ibland kan det bli för mycket.

5.    ”What is your country?” – En vanligare öppningsfråga än selfie-frågan. Det går i princip att svara vilket land som helst typ Sweden, Africa, Greece, Italy eller India och ingen ifrågasätter det. (Obs! Frågan har ställts ett 100-tals gånger under den här månaden så jag var tvungen att testa något annat än Sweden.)

6.    Totalt engagemang – Okej, så det uppstår en del problem av mer och mindre komplexitet. Ibland är det därför nödvändigt att fråga om hjälp och många indier är ofta involverade i samma problem. Problemen kan till exempel vara: Var ligger matbutiken? Kan jag köpa den här tröjan? Kan jag få ett glas vatten? Vi skulle behöva 2 handdukar. Ja, ni förstår. I snitt är det 3-4 personer involverade och är problemet riktigt svårt kan 7-8 personer vara delaktiga, utan problem. Oklart om det leder till en snabbare lösning.

Indian moments

Jag hittade ytterligare några bilder som jag tänkte dela. Dessutom tänkte jag berätta om sex indiska observationer men de kommer först i nästa inlägg.

fullsizerender-jpg-1
Mastering the alp eller jag leker i sandhögen
fullsizerender-jpg
”One face – four bodies”
fullsizerender-jpg-10
I blastträsket
fullsizerender-jpg-4
Holy poly roly house
fullsizerender-jpg-9
Den magiska drycken – dricker du av den är du redo för alla möjliga indiska förseningar
fullsizerender-jpg-3
Tåghäng
fullsizerender-jpg-2
Fina lyktor i träden
fullsizerender-jpg-8
Typiskt brittiskt skrytbygge
fullsizerender-jpg-5
Man on the street eller jag samlar mig ett ögonblick eller dalmagen
fullsizerender-jpg-7
After noon chai?
fullsizerender-jpg-6
Dosa – in the making!

Kolkata (eller Calcutta)

Det blir allt tydligare att lugna stunder är ett ovanligt tillstånd i Indien. Motsatsen gäller, i alla lägen.

Niclas kom förra fredagen och jag var på flygplatsen för att hämta honom. Han fick ett fint lyckobringande halsband vid ankomsten och han blev så glad som bilden visar. Niclas fick sova ut efter resan och därefter det åkte vi till sjukhuset och jag visade runt och vi hälsade på lärare och personal som jag varit i kontakt med. Sen avslutade vi dagen med yoga, chicken tikka masala och en marknad.

img_9132

Lördagen (det vill säga julafton) var innehållsrik med en springtur i en botanisk trädgård, frukost på taket, besök på ett par tempel och ännu en marknad. I söndags pustade vi ut och förberedde oss inför tågresan till Calcutta.

img_9147

img_9216

img_9224

Vistelsen i Kolkata har verkligen varit ett besök i koloniernas före detta huvudstad. Denna enormt stora stad (14 miljoner invånare) har varit mäktig att se men aldrig ALDRIG har det funnits en minut till en paus. Vi har besökt skrytbyggen från förr (läs när britterna trodde de ägde världen på riktigt), moder Theresas hem, ett flertal marknader och fått mycket Indien i våra sinnen. Dessutom besökte vi den här restaurangen, Haldiram, och testade indisk mat jag aldrig tidigare vågat testat till exempel bhel puri och dokhla.

img_9273
Utanför Victoria Memorial
img_9244
New Market – en mer intensiv marknad får man leta efter
img_9302
Jag kallar den ”Ganesh feeding my lover”
Vi vaknade precis på nattåget till Varanasi. Tåget var försenat (surprise!) så jag fick lite tid att få klart inlägget. Hoppas på att nytt inlägg snart. Vi hörs! /Oscar

Kontrast och strejk!

Svart eller vitt. Guld eller sten. Slott eller koja. SUV eller barfota. Fattig eller rik. Ja, ungefär så känns Indien hela tiden, 24/7, och allt är väldigt oväntat och oförutsägbart. Det är härligt och tiden känns evig på något sätt. Det finns ingen indie jag träffat som varken respekterar sig egen eller någon annans tid. Det var jobbigt och frustrerande till en början men nu i efterhand är det ganska skönt.

Helgen var lugn och jag tog mig tid att börja skriva på projektet om barnfetma och diabetes. Och vi kanske solade och badade lite också. 🙂

img_8983

I går hade vi avslutning på sjukhuset, främst för att vår kursledare Sanjeevi åker hem till Sverige idag. All personal och alla doktorer och handledare deltog och vi bjöd på en show (se gärna bilder här).

img_9026

img_9031
Mr. Rajib – våran private driver i julskrud.

Innan vi skulle åka hem igår fick vi reda på att det var strejk idag så vi är bokstavligen inlåsta på vårt hotell. Kanske inte så kul, men det gav oss lite extra tid till att skriva på våra projekt. Imorgon är planen Capital Hospital igen och jag hoppas det blir lika spännande som förra gången.

Nu är det bara två dagar kvar till Niclas kommer och då börjar nästa del av resan. Vi har planerat att ta oss landvägen upp till Delhi via Kolkata (Calcutta), Varanasi, Agra och Jaipur. Självklart kommer jag skriva om det också. Vi hörs! /Oscar

CAPITAL HOSPITAL

I går och i förrgår besökte vi Capital Hospital som är ett statligt sjukhus i Bhubaneswar. Till sjukhuset vallfärdar 1000-tals patienter varje dag men det är inte självklart att alla får hjälp på grund av extremt knappa resurser på sjukhuset. Vi fick möjligheten att besöka en intensivvårdsavdelning (ICU – Intensive Care Unit) och lärde oss ett helt nytt spektrum av sjukdomar som är vanliga här i Indien. Ett flertal (faktiskt yngre patienter) var inneliggande för pesticidförgiftning. Pesticid är ett annat ord för bekämpningsmedel som är vanligt förekommande på stora plantage här i Indien. Patienterna får i sig (oavsiktligt eller avsiktligt) bekämpningsmedlet och drabbas av en nedsatt andningsfunktion. Andningsfunktionen blir så pass nedsatt att patienten hamnar i ett livsfarligt tillstånd där patienten riskerar att drunkna i sina egna lungor på grund av ökad slemproduktion.

IMG_8897.JPG
Vi fick använda bakdörren till sjukhuset.

Vi fick även möjlighet att se barnsektionen på sjukhuset och träffade dessa underbara barnläkare. Det märktes att de brann för sitt jobb!

IMG_8902.JPG

Dessutom fick vi se deras PCI-lab (läs här när jag är på PCI-lab hemma i Sverige), delta under hjärtundersökningar, vara med under ett kejsarsnitt och en annan genital operation. Att kursen skulle innefatta mer än diabetes visste jag men att det skulle vara av i den här omfattningen hade varit svårt att föreställa sig innan.

IMG_8912.JPG

Vi slutade lite tidigare i fredags och såg till att ha en skön eftermiddag på hotellet! Under kursen skriver vi samtidigt ett arbete i diabetes och jag skriver om barnfetma och dess relation till diabetes. Jag har precis startat och tänkte skriva hela söndagen för att riktigt komma igång. Annars har vi det toppen och det är varmt och soligt varje dag. December, snö och jul känns avlägset och jag kan inte säga att jag saknar det speciellt mycket. 🙂

Hörs snart igen! /Oscar