Läsarfråga 🧐

Tjabba tjenna!!

För någon vecka sen svarade jag på en läsarfråga och i det här inlägget har jag en ny fråga:

Hur är det att vara kandidat? Hur mycket ansvar får ni ta?

Först och främst, det här är en jättebra fråga och den är högst relevant. Kort och gott kan man säga att det känns bra att vara kandidat. Bra är kanske inte rätt ordval, utan det är snarare fler adjektiv så som: spännande, intressant, kul, lärorikt, lite läskigt, stimulerande, uttröttande, frustrerande och krävande. Eftersom alla placeringar skiljer sig åt i art får man som kandis uppleva det mesta. Dessutom råder skilda arbetskulturer mellan kliniker, mottagning och avdelningar. Dessutom är upplevelsen som kandis mycket handledarberoende. Själva placeringen och innehållet kanske inte är jättespännande men mycket kan räddas och göras intressant med en bra och engagerad handledare (, alltså en ansvarig läkare!) Det omvända råder givetvis också.

Teoretiskt och formellt har man som kandis egentligen inget medicinskt ansvar mot patienter eller annan vårdpersonal. Jag upplever att det är upp till mig själv att skapa ett informellt ansvar för att kunna ”träna” på att ta ansvar. Det kan till exempel vara att vara ”ansvarig” för två tre patienter och utföra alla kringsysslor som rör patienten. (Om du vill läsa mer om rollen som kandis bör du läsa det här inlägget. ) Det enda jag som kandidat inte får göra är att föreskriva och ordinera läkemedel. Till det måste jag ha handledarens hjälp.

Trevlig vecka! /Oscar

african-2027619__340.png

 

 

 

Annonser

Startskottet 🔫

Hej!

Hoppas allt är bra med er! 🙃 Jag har fått flera frågor av er som läser min blogg och jag tänkte besvara en fråga lite närmare här på bloggen:

När påbörjade du utbildningen? Vad ser du för för/nackdelar med sabbatsår resp. påbörja direkt efter gymnasiet?

Jag var 23 år när jag började utbildningen. Jag har ingen exakt statistik på ålder då man påbörjar utbildningen men 23 år verkar vara något typ av medel när man börjar. Jag kan nog bara intyga att jag kände mig varken gammal eller ung. Man kan dela in nyantagna läkarstudenter vid KI i tre grupper:

  1. De som kommer direkt från gymnasiet (eller inom ett till två år efter studenten)
  2. De som har gjort något annat innan innan de började (läst andra kurser eller utbildningar, bott utomlands, jobbat några år och/eller rest i längre perioder) men som fortfarande är under 30.
  3. De som är 30+ år och kanske har barn, en annan utbildning och/eller haft en annan karriär innan de påbörjade utbildningen.

Okej, nu generaliserade jag grovt men jag tror faktiskt att det stämmer ganska bra. Jag tillhörde alltså kategori 2 och om man skulle uppskatta andelen studenter i varje grupp skulle jag nog säga: 45%, 30% och 25%. Det betyder också att du, oavsett var du befinner dig i livet, aldrig kommer känna dig ensam på utbildningen eftersom det finns flera i din livssituation.

Så vad är för- och nackdelar med sabbatsårs respektive påbörja utbildningen direkt efter gymnasiet? Om du väljer att börja direkt efter gymnasiet tycker jag du ska planera in ett uppehåll efter cirka 2 år. Utbildningen är lång och den ställer stora krav på dig som människa (ja, faktiskt!). Din utbildning leder till en yrkesexamen som ställer vissa krav och jag har många gånger varit tacksam att jag varit lite äldre eftersom de ställningstaganden och situationer man hamnar i och ställs inför i regel är onormala och ”sjuka!”. För att bli en bra doktor krävs en stor självinsikt och en god självkännedom. Att då vara lite äldre ger bättre förutsättningar att verkligen förstå olika livsöden och svåra situationer som patienter kan befinna sig i.

Ett eller två års sabbatsår efter gymnasiet ger så klart lite fler referenser till ”livet” än att komma direkt från gymnasiet. Jag kan tycka mig se att yngre medstudenter får det tufft när de väl kommer ut på kliniken och min bedömning är att det oftast handlar om att de saknar arbetslivserfarenhet eller referenser till andra livsöden. Med det sagt finns det även undantag och det beror mer på vem du är och vad du bär med dig.

Over and out! /Oscar

cropped-img_0247-copy

Inför T9

Hej igen! 🤗

Termin 8 och uppsatsterminen är slut. Det känns tråkigt för jag har trivts väldigt bra men det ska också bli skönt med något nytt. Omställningen känns stor eftersom den här terminen har tillbringats framför ett skrivbord. Nästa termin blir klinisk och innehåller: ögon, öron-näsa-hals, psykiatri, primärvård, beroende och neurologi. Det ska bli kul att få träffa patienter igen och jag ser egentligen fram emot alla moment.

Den här terminen åker jag på utbyte. Jag ska till Köpenhamn 🇩🇰 8 veckor och kommer läsa neuro och delar av psykiatrin där. Det ska bli kul men jag är orolig för att jag inte kommer förstå danskan, om inte annat kommer jag bli bättre på danska när jag kommer tillbaka. Jag har funderat på att ladda upp med den danska serien Bron som går på Svt-Play. Tror ni det är en bra idé?

På måndag är det upprop till ny termin! Ciao! /Oscar

 

unknown-1769656_960_720.png

 

 

Nästa vecka – Tentavecka

Terminen är snart slut och tentaveckan närmar sig. Avseende examinering skiljer medicin- och kirurgkursen sig åt. Delarna liknar varandra men upplägget är ett annat. Den här terminen har vi en hel vecka med tre olika examineringsmoment. Tentaveckan början med en skriftlig salstenta på måndag. Alla studenter på hela kursen skriver tentan samtidigt och tentan går mellan klockan 9 till 15, utan paus. Jag ska ladda upp med ostmackor, kaffe på termos och kexchoklad, det har jag redan bestämt. Salstentan testar teoretiska kunskaper och tentan kräver 70% rätt för att bli godkänd. Veckan fortsätter på onsdagen med ett praktiskt prov, nämligen med ett OSCE (läs mer här vad ett OSCE är). Under medicinkursen hade vi också OSCE så formen är inte helt ny. Det är alltid lite läskigt men det ska nog gå bra. Veckan avslutas på fredag med en munta som är som ett muntligt förhör. Just den delen är ny men också den jag minst är orolig för, eftersom jag är bra på att prata. Så för att sammanfatta:

  • Tenta 📝
  • OSCE 💉
  • Munta 💁🏼‍♂️

Önska mig lycka till! 🙃 Oscar

PU-dag

I går hade vi PU-dag. PU är en förkortning för professionell utveckling och är en kurs-strimma (?) som går under hela utbildningen. Sedan termin 1 har jag, och två andra klasskompisar, haft en mentor som vi har träffat varje termin. Träffarna går ut på att reflektera kring sin egna roll som läkare och diskutera speciella och svåra fall med en er erfaren kollega. Vi brukar även prata allmänt om just den egna utveckling. Dessutom tittar vi alltid på en film där en läkare och en patient har ett samtal. Därefter pratar vi igenom vad läkaren gjorde bra och vad han eller hon kan göra bättre nästa gång.

 

Idag kom jag och tänkta på det här mötet jag hade i december.

img_8754
Jag besökt en vårdcentral och träffade en sjuksköterskestudent utanför. Vi båda hade tofflor, båda någon typ av uniform och båda vill hjälpa andra. Jag vet att vi aldrig kommer träffas igen, men jag önskar att vi en dag kunde få jobba tillsammans. Hans nyfikenhet fick mig att inspireras.

Vårdcentral

Hallå!

Den här veckan är jag placerad på vårdcentral och jag måste säga att det är skönt som omväxling till placeringarna på sjukhuset. Tempot på vårdcentraler är lugnare, men problemen är inte alla gånger enklare. Som tur är karaktären på problemen inte lika kritiska. De patienter jag hittills träffat har haft besvär med allt från huden, sömnen, musklerna till diabetes och blodtryck. Det blir tydligt att det är mötet med patienterna som är nyckeln till att vara en bra allmänläkare.

Swedish_road_sign_1_5_2_15.svg.png
Bild tagen från Transportstyrelsen

Upplägget för mig som läkarstudent på termin 7 är att jag tar egna bokade studenter inne på ett eget mottagningsrum. Jag har alltid tillgång till en handledare som finns tillgänglig i ett annat rum. Det är skönt att kunna gå in och fråga om vissa behandlingar, utredningar eller diagnoser. Om jag känner mig osäker gör handledaren så klart också en bedömning. Men i de flesta fall arbetar jag helt självständigt och efter besöket dikterar jag journalen och ger en rapport till handledaren. Då finns en möjlighet att justera eventuell handläggning.

Förra veckan hade jag min anestesiplacering! Det var spännande och jag tänkte repetera det senare i veckan. Det kommer säkert en update.

Vi ses! Oscar

– Vill du läsa mer om när jag var på ett diabetessjukhus i Indien? Klicka här!