Nästa vecka – Tentavecka

Terminen är snart slut och tentaveckan närmar sig. Avseende examinering skiljer medicin- och kirurgkursen sig åt. Delarna liknar varandra men upplägget är ett annat. Den här terminen har vi en hel vecka med tre olika examineringsmoment. Tentaveckan början med en skriftlig salstenta på måndag. Alla studenter på hela kursen skriver tentan samtidigt och tentan går mellan klockan 9 till 15, utan paus. Jag ska ladda upp med ostmackor, kaffe på termos och kexchoklad, det har jag redan bestämt. Salstentan testar teoretiska kunskaper och tentan kräver 70% rätt för att bli godkänd. Veckan fortsätter på onsdagen med ett praktiskt prov, nämligen med ett OSCE (läs mer här vad ett OSCE är). Under medicinkursen hade vi också OSCE så formen är inte helt ny. Det är alltid lite läskigt men det ska nog gå bra. Veckan avslutas på fredag med en munta som är som ett muntligt förhör. Just den delen är ny men också den jag minst är orolig för, eftersom jag är bra på att prata. Så för att sammanfatta:

  • Tenta 📝
  • OSCE 💉
  • Munta 💁🏼‍♂️

Önska mig lycka till! 🙃 Oscar

Annonser

PU-dag

I går hade vi PU-dag. PU är en förkortning för professionell utveckling och är en kurs-strimma (?) som går under hela utbildningen. Sedan termin 1 har jag, och två andra klasskompisar, haft en mentor som vi har träffat varje termin. Träffarna går ut på att reflektera kring sin egna roll som läkare och diskutera speciella och svåra fall med en er erfaren kollega. Vi brukar även prata allmänt om just den egna utveckling. Dessutom tittar vi alltid på en film där en läkare och en patient har ett samtal. Därefter pratar vi igenom vad läkaren gjorde bra och vad han eller hon kan göra bättre nästa gång.

 

Idag kom jag och tänkta på det här mötet jag hade i december.

img_8754
Jag besökt en vårdcentral och träffade en sjuksköterskestudent utanför. Vi båda hade tofflor, båda någon typ av uniform och båda vill hjälpa andra. Jag vet att vi aldrig kommer träffas igen, men jag önskar att vi en dag kunde få jobba tillsammans. Hans nyfikenhet fick mig att inspireras.

Vårdcentral

Hallå!

Den här veckan är jag placerad på vårdcentral och jag måste säga att det är skönt som omväxling till placeringarna på sjukhuset. Tempot på vårdcentraler är lugnare, men problemen är inte alla gånger enklare. Som tur är karaktären på problemen inte lika kritiska. De patienter jag hittills träffat har haft besvär med allt från huden, sömnen, musklerna till diabetes och blodtryck. Det blir tydligt att det är mötet med patienterna som är nyckeln till att vara en bra allmänläkare.

Swedish_road_sign_1_5_2_15.svg.png
Bild tagen från Transportstyrelsen

Upplägget för mig som läkarstudent på termin 7 är att jag tar egna bokade studenter inne på ett eget mottagningsrum. Jag har alltid tillgång till en handledare som finns tillgänglig i ett annat rum. Det är skönt att kunna gå in och fråga om vissa behandlingar, utredningar eller diagnoser. Om jag känner mig osäker gör handledaren så klart också en bedömning. Men i de flesta fall arbetar jag helt självständigt och efter besöket dikterar jag journalen och ger en rapport till handledaren. Då finns en möjlighet att justera eventuell handläggning.

Förra veckan hade jag min anestesiplacering! Det var spännande och jag tänkte repetera det senare i veckan. Det kommer säkert en update.

Vi ses! Oscar

– Vill du läsa mer om när jag var på ett diabetessjukhus i Indien? Klicka här!

Förra veckan var intensiv…

Nu har det snart gått två veckor här i Indien. 🇮🇳 Schemat är fullspäckat och det finns få stunder att ta det lugnt och bara luta sig tillbaka. Förra veckan var väldigt intensiv här i Bhubaneswar och efter förrförra helgen med ett överfullt konferensschema var alla trötta. Vi är ändå tagit oss tid till yoga varje dag  från kl 16-17 och även varit på gymmet, tränat på vår takterass och tagit ett par springrundor.

KIDS-sjukhus tar väl hand om oss och vi får se många spännande och långt gående komplikationer till diabetes. Förra veckan var jag med på en operation, deltog på ultraljudsundersökningar, rutinkontroller för tandhälsa hos diabetiker och deltog under en rond på medicinavdelningen. Sammantaget har diabetes som diagnos blivit mer nyanserat och jag har absolut fått en djupare förståelse för diagnosen.

Dagarna börjar med frukost på hotellet kl 8. Sen åker vi med en ambulans 🚑 till sjukhuset och lyssnar på en föreläsning om en typkomplikation till diabetes. Föreläsningarna hålls av de indiska läkarna som jobbar här och i början av kursen var det svårt att förstå vad de sa men nu går det bättre och bättre. Efter föreläsningarna får vi besöka olika divisioner här i sjukhuset och träffa patienter. Därefter äter vi lunch och på eftermiddagen träffar vi fler patienter och diskuterar fallen.

IMG_8730.JPG
En typisk frukost på hotellet – banan, kaffe, rostat bröd, ägg, juice, linsgryta, roti (ett typ av bröd), couscous och risplätt.

I fredags åkte vi till ett Primary Health Centre, ungefär som en vårdcentral, i Janja som ligger lite utanför. Vårdenheten är statligt finansierad och både läkarbesöket och läkemedel är gratis för patienterna. Dock är förhållandena enkla, läkarbesöken extremt korta (typ 1-2 minuter!) och kön till den ENDA läkaren är lång. Alla patienter är i undersökningsrummet samtidigt som de korta konsultationen pågår. Alla patienter får något typ av recept på läkemedel som de sen kan hämta ut i nästa rum, hos farmaceuten. Besöket var väldigt lärorikt, annorlunda och spännande. En del av de patienter som kommer till KIDS-sjukhus har screenas för diabetes på den här ”vårdcentralen”.

IMG_8754.jpg

IMG_8765.jpg

IMG_8742.JPG

IMG_8770.JPG

Vi åkte aldrig till Puri förra helgen utan gjorde en guidad tur här i Bhubaneswar. Bilderna kommer nog i nästa inlägg. På söndagen tog vi in på ett finare hotell för att sola och bada. Det var vi väl förtjänta av…

Och just det, sa jag att jag har fixat internet? Det är en sådan lättnad!!! 😁

Hej! /Oscar

Hälsningar från vårdcentralen aka VC

Den här veckan är jag på vårdcentralen. Primärvård är ändå rätt olik sjukhusvård. Sällan är patienterna akut sjuka. Det gör att relationerna med patienterna blir viktigare och det ställer högre krav på att vara en god och inlyssnande doktor. Som allmänläkare möter man många livsöden och inte sällan är det svårt att inse att historierna är sanna. Det är givande att verkligen få tid att sitta ner med patienter och prata. Det ger insikter i andras liv som jag som privatperson aldrig skulle få ta del av.

Vårdcentralen bjuder också på en väldigt stor variation av patienter och olika tillstånd. På en dag kan man möta allt från infektioner hos små barn, ortopediska åkommor, behandling av högt blodtryck, psykisk sjukdom, astma och allmänna smärttillstånd. Ofta är det svårt och klurigt. Och det är tur att de flesta allmänläkare är pålästa och har en otrolig bredd i sin handläggning av olika patienter. Det är imponerande!

Snart har vi ännu en tenta. Den här gången i internmedicin med fokus på reumatologi, hematologi och njurmedicin. Wish me luck!