Läsarfråga 🧐

Tjabba tjenna!!

För någon vecka sen svarade jag på en läsarfråga och i det här inlägget har jag en ny fråga:

Hur är det att vara kandidat? Hur mycket ansvar får ni ta?

Först och främst, det här är en jättebra fråga och den är högst relevant. Kort och gott kan man säga att det känns bra att vara kandidat. Bra är kanske inte rätt ordval, utan det är snarare fler adjektiv så som: spännande, intressant, kul, lärorikt, lite läskigt, stimulerande, uttröttande, frustrerande och krävande. Eftersom alla placeringar skiljer sig åt i art får man som kandis uppleva det mesta. Dessutom råder skilda arbetskulturer mellan kliniker, mottagning och avdelningar. Dessutom är upplevelsen som kandis mycket handledarberoende. Själva placeringen och innehållet kanske inte är jättespännande men mycket kan räddas och göras intressant med en bra och engagerad handledare (, alltså en ansvarig läkare!) Det omvända råder givetvis också.

Teoretiskt och formellt har man som kandis egentligen inget medicinskt ansvar mot patienter eller annan vårdpersonal. Jag upplever att det är upp till mig själv att skapa ett informellt ansvar för att kunna ”träna” på att ta ansvar. Det kan till exempel vara att vara ”ansvarig” för två tre patienter och utföra alla kringsysslor som rör patienten. (Om du vill läsa mer om rollen som kandis bör du läsa det här inlägget. ) Det enda jag som kandidat inte får göra är att föreskriva och ordinera läkemedel. Till det måste jag ha handledarens hjälp.

Trevlig vecka! /Oscar

african-2027619__340.png

 

 

 

Annonser

👁 ögon 👁

Hallå!

Det känns som att ögonkursen precis började och i mitten av nästa vecka är den redan slut. Så här långt har det varit intensiv och schemat sista dagarna ser inte lugnare ut. Kursen får enkelt 5+/5, framför allt tack vare alla trevliga ögonläkare! Alla verkar måna om att vi studenter ska ha det bra och fram förakt måna om att ge oss fika (fler gånger varje dag). Utbildningen är varvad med mottagning av ögonpatienter, auskultation, operation, seminarier och några enstaka föreläsningar. Upplägget är klassiskt och känns igen från infektions– och hud-kursen.

Vi hörs snart igen. Då ska jag dela glada och goda nyheter! /Oscar

IMG_1683.jpg

IMG_1694.jpg

IMG_1729 2.jpg

Akut buk hos barn

Att barn får ont i magen är kanske inget nytt och magont hos barn går i de flesta fall över av sig själv. Förstoppning och enklare mag- och tarminfektioner är vanliga orsaker till varför barn får ont i magen. Dock finns det andra och mer allvarliga tillstånd i magen hos barn som kan behöva åtgärdas akut och med kirurgi. Om allt det här handlar den här artikeln från Läkartidningen om från 2014.

2390918633_bedf293a79_b.jpg
Länk till bilden

Snabbfakta om neosar

Fakta:

  • 1 av 20 barn är för tidigt födda (dvs född före graviditetsvecka 37)
  • 1 av 10 barn behöver neonatal specialistvård
  • Att barnen föds för tidigt kan bero på att värkarbetet påbörjas för tidigt (utan orsak), att fostervattnet går eller havandeskapsförgiftning.
  • Prognosen för för tidigt födda barn är god och de flesta barn har samma förutsättningar som fullgångna barn.
  • Om barnet föds i vecka 34 eller tidigare behöver det i regel tillgång till neo-kompetens.

I nästa inlägg skriver jag om VARFÖR barnen är på neo. Oscar

5448521242_1725b458fd.jpg
CC 2.0

No cut, eller…

Jag kommer med största sannolikhet att inte bli kirurg. Det står klart efter den här terminen. Jag ska väl inte heller säga aldrig, men jag har svårt att se stora delar av min yrkeskarriär i en operationssal. Däremot har det gått upp för mig att jag tycker om själva mötesformen med mottagning, och speciellt mottagning med kirurg-, ortoped- eller urologpatienter. Om det finns något som ändå skulle få mig att bli kirurg så är nog ortopedi eller bröstkirurgi. Och varför?

  • Ortopedi har liksom det mest! Det har relativt friska patienter (vilket är trevligt, och missförstå mig rätt när jag säger friska patienter), trevliga möten med patienter, roliga undersökningar (speciellt knäundersökning), direkt och absolut neurologi, viss fysiologi, lite infektion, mycket rehabilitering samt att det faktiskt går att göra något åt patientens tillstånd. Dessutom har ortopederna varit de trevligaste, mest pålästa och proffsiga under hela terminen.

 

knee-bones-front.jpg
CC BY-ND 3.0
  • Bröstkirurgi har en otroligt trevlig patientkategori med uteslutande kvinnor (med undantag för en handfull män som drabbas varje år.) Möten som rör patienternas bröst är otroligt viktigt och är inte bara en bröstsjukdom utan så mycket mer. Aspekter som kvinnlighet, självbild och andra sociala frågor är ofta inblandade. Att få vägleda dessa kvinnor vore en ynnest. Dessutom är bröstcancer den vanligaste cancerformen hos kvinnor och drabbar 1 av 9 och det tycks vara slumpartat vem som får sjukdomen. Samtidigt är prognosen för bröstcancer god i Sverige.

http://film.inuti.karolinska.se/media/FwKObrE1iVuyQDooUQp6gw/brostpalpation

Så vad mer då? Den här terminen har varit otroligt rolig och förmodligen den roligaste under hela läkarprogrammet. Den har framför allt varit väldigt praktisk, vilket jag har uppskattat. Dessutom har den varit integrerande och hela medicinåret (som jag läste förra året) har liksom fått tillämpats och nya lager har lagts på. Att läsa kirurgi har öppnat en helt ny värld till medicin och jag har samtidigt insett värdet av de opererande specialiteterna. Nu nämnde jag inte anestesi, men det var ju också väldigt kul och framför allt tack vare allt praktiskt arbete. Om du vill läsa om mina tankar innan kirurgterminen kan du göra det här.

Min läkarutbildning fortsätter och nästa termin ska jag testa att forska. Just nu blir det skönt med en paus från att vara läkarstudent på klinik men jag inser också att det är länge tills det att jag ska träffa patienter igen.

Som tur är kommer jag jobba på neo i sommar (läs mer här) och träffade de minsta patienterna vi har. Det känns bra och jag börjar redan imorgon. Jag kommer fortsätta att blogga även under sommaren och skriva om diverse saker som rör livet som läkarstudent på sommarlov. Till alla er som sökt läkarprogrammet, önskar jag bara lycka till! Har ni frågor redan nu så tveka inte att höra av er till mig.

Sommarlovet börjar NU! 👏🏼☀️🐝 /Oscar

 

No more PREKLIN

Jag är tacksam att jag läser termin 7, och inte termin 1, 2, 3 eller 4. Dessa fyra terminer på läkarprogrammet vid KI  omnämns preklin och är just vad det heter, före klinik – preklin. Det är alltså grundläggande kunskaper i medicin som är nödvändiga för att senare ha en djupare förståelse för det som händer på kliniken. Preklin kan liknas som en akademisk militärtjänstgöring  och är en utmaning pluggmässigt och intellektuellt.

I grova drag är upplägget för preklin följande vid KI:

  • Termin 1 – upptakt, cellbiologi och biokemi
  • Termin 2 – fysiologi (blod, endokrin, vätska, njure, lunga, syra och bas mm) och delvis anatomi. Min bästa preklin-termin, helt klart!
  • Termin 3 – fortsatt anatomi, neuro och patologi
  • Termin 4 – mikrobiologi, farmakologi och diagnostik samt preklin-tenta (en typ av integrering av de första två åren)

Jag hittade tre bilder från termin 2 och 3 på telefonen som ger en hint om vad vi lärde oss.

IMG_3016.JPG
Immunologi, termin 2 – skillnaden mellan olika T-celler och dess reaktionsbanor.

 

IMG_1571.JPG
Syra, bas och fysiologi, termin 2 -jag deltog i en labb som gick ut på att andas i en påse (!!!) med 100% syrgas. Efter 7 minuter kan se se själva vad som hände.
IMG_2069.PNG
Smärtbanor, termin 3 – olika typer av smärtstimuli har olika smärtbanor i kroppen.

Imorgon kör vi kirurgakuten igen!!! /Oscar

Kontrast och strejk!

Svart eller vitt. Guld eller sten. Slott eller koja. SUV eller barfota. Fattig eller rik. Ja, ungefär så känns Indien hela tiden, 24/7, och allt är väldigt oväntat och oförutsägbart. Det är härligt och tiden känns evig på något sätt. Det finns ingen indie jag träffat som varken respekterar sig egen eller någon annans tid. Det var jobbigt och frustrerande till en början men nu i efterhand är det ganska skönt.

Helgen var lugn och jag tog mig tid att börja skriva på projektet om barnfetma och diabetes. Och vi kanske solade och badade lite också. 🙂

img_8983

I går hade vi avslutning på sjukhuset, främst för att vår kursledare Sanjeevi åker hem till Sverige idag. All personal och alla doktorer och handledare deltog och vi bjöd på en show (se gärna bilder här).

img_9026

img_9031
Mr. Rajib – våran private driver i julskrud.

Innan vi skulle åka hem igår fick vi reda på att det var strejk idag så vi är bokstavligen inlåsta på vårt hotell. Kanske inte så kul, men det gav oss lite extra tid till att skriva på våra projekt. Imorgon är planen Capital Hospital igen och jag hoppas det blir lika spännande som förra gången.

Nu är det bara två dagar kvar till Niclas kommer och då börjar nästa del av resan. Vi har planerat att ta oss landvägen upp till Delhi via Kolkata (Calcutta), Varanasi, Agra och Jaipur. Självklart kommer jag skriva om det också. Vi hörs! /Oscar