MORR! 😡

Jag är besviken på vår utbildning i medicinsk etik. Jag tycker inte den håller måttet för en läkarutbildning och speciellt inte med tanke på vilka beslut som vi senare förväntas ta. Under varje termin finns det inslag av etikmoment men det märks att området inte är prioriterat i utbildningen. Det känns mer som att det är en grej som vi bara ska passera. Jag skulle önska att förutsättningarna var bättre och att mer handlade om att diskutera i mindre grupper med max 2-3 studenter samt en handledare. Det mesta av vår undervisning sker i hel eller halvklass, det vill säga ca 60 till 100 studenter åt gången. Det är helt poänglöst och faktiskt värdelöst så som det är nu. Lärarna är inte heller bra, en del är arga, en del är ointresserade och oengagerade. Vi hade en bra lärare, en gång, och han utgick från riktiga fall, spelade teater med oss studenter, gjorde momentet roligt och lekfullt. Jag minns att jag tog med mig någonting den gången.

Innehållet är alltid detsamma, exemplen likadana och samma teorier upprepas med olika infallsvinklar utan klinisk relevans. Det gör också att man är hyfsat omotiverad varje gång. Det absolut sämsta med alltihop är att momentet är obligatoriskt (som det mesta på läkarprogrammet!) Jag tycker det skulle vara mer givande att utgå från verkliga fall som vi själv upplever på kliniken samt gå igenom etiska dilemman med en handledare i små grupper.  Jag förstår att det skulle vara resurskrävande och förmodligen kostsamt men just nu är undervisningen helt värdelös så det spelar ändå ingen roll. Jag hoppas att medicinsk etik på läkarprogrammen kan bli mer prioriterad och att formerna för momenten kan få en annan karaktär (läs inga föreläsningar.)

Jag vet att jag själv har framfört åsikterna i kursutvärderingar och till studentrepresentanter tidigare och jag kommer göra det igen. Jag hoppas det kan bli ändring. Ofta brukar jag vara väldigt nöjd med kurserna och innehållet är för det mesta relevant. I det stora hela är hela utbildningen genomtänkt och alla moment bygger på varandra. Jag hoppas bara etikmomenten skulle kunna utgå ifrån vad vi studenter efterfrågar.

ethics-2110589_960_720.jpg
CC0 1.0

 

Annonser

Ansökan är öppen till VT18!

Hej!

Förra veckan öppnade ansökan till läkarprogrammet! Om du inte har hört det tidigare så är det svåraste är inte att klara utbildningen, det svåraste är att ta sig in. Om du funderar på att söka till KI så tycker jag att du ska göra det.  I januari har jag varit läkarstudent 4 år och så här långt har det varit en superrolig utbildning. Du kommer börja läsa preklin de två första åren för att senare ta steget till klin.

Min vecka fortsätter med uppsatsskrivande. Jag försöker uppdatera om läget innan veckan är slut. Ciao! Oscar

Rollen som läkarstudent

Hej på er!

Efter input från er läsare har jag valt att tillägna det här inlägget rollen som medicine kandidat, eller helt enkelt läkarstudent (eller läkarkandidat eller kandidat eller med kand eller kandis eller ja, ni förstår…) Det finns alltså många benämningar på läkarstudenter och ingen är rätt eller fel. Själv föredrar jag nog läkarstudent men jag vet andra i min klass som stenhårt presenterar sig som kandidat. Hon äldre kliniker och läkare verkar ”kandis” ligga rätt i munnen. Dessutom finns det alltid ett ”kandisrum” på alla alla sjukhus där vi som läkarstudenter kan pusta ut, äta lunch, snacka med varandra, vila eller plugga. Kandisrummen är liksom friad från ”riktiga” läkare.

cropped-151124_oscar_44a7502-1-copy
Foto: Peter Knutsson

Jag har tidigare skrivit om hur en vanlig dag kan se ut på läkarprogrammet men inte så mycket vad vi egentligen gör. Eftersom utbildningen medför en yrkesexamen är det viktigt att lära sig yrket. Det innebär att man ska kunna mycket och vara väldigt allsidig. Man måste t ex kunna styra det medicinska arbetet på en avdelning, ronda, träffa och undersöka patienter, möta patienter på en mottagning, dokumentera, ha kontakten med annan personal på vårdenheten och utföra enklare åtgärder. Utbildningen går helt enkelt ut på att axla rollen som underläkare. Uppgifter som vi förväntas utföra som läkarstudenter är:

  • Ta anamnes (det vill säga fråga relevanta frågor som rör sjukdom eller skada)
  • Undersöka patienten
  • Rapportera patienten till en annan eller mer senior kollega samt komma med preliminära diagnosförslag, förslag på handläggning inklusive prover, utredningar samt förslag till behandling
  • Dokumentera samtalet och undersökningen i journalsystemet
  • Dessutom leda och genomföra en rond tillsammans med sjuksköterskor, para-medicinare och andra professioner i vården
  • Tolka provsvar
  • Skriva remisser till undersökningar och utredningar (t ex ultraljud av hjärta, lungröntgen, lungfunktionstest mm)
  • Justera doser på mediciner baserat på provsvar och patientens tillstånd
  • Informera patienten om hälsotillståndet och besvara frågor som rör patientens mediciner och sjukdomar
  • Ha kontakten med sjuksyrror och löpande stämma av planen för patienten

Som ni förstår är det en del att hålla reda på och mycket att sätta sig in i. Det räcker alltså inte att ha koll på de teoretiska detaljerna vad gäller hjärtsvikt, lunginflammationer, höftförslitningar och kärlkramp. Dessutom förväntas att man bär det medicinska ansvaret och ”hålla ihop säcken” för patienten. Som tur jobbar inte läkare ensamma och det finns fantastiskt duktiga sjuksköterskor, undersköterskor, fysioterapeuter, logopeder, arbetsterapeuter, kuratorer och inte tala om alla medicinska sekreterare som tillsammans håller ihop vården för patienterna.

img_8417

Jag återkommer senare med ett annat inlägg som ger en liten annan bild av vad rollen som läkarstudent också kan innebära. För den är helt klart speciell!

Vi hörs! Oscar

No cut, eller…

Jag kommer med största sannolikhet att inte bli kirurg. Det står klart efter den här terminen. Jag ska väl inte heller säga aldrig, men jag har svårt att se stora delar av min yrkeskarriär i en operationssal. Däremot har det gått upp för mig att jag tycker om själva mötesformen med mottagning, och speciellt mottagning med kirurg-, ortoped- eller urologpatienter. Om det finns något som ändå skulle få mig att bli kirurg så är nog ortopedi eller bröstkirurgi. Och varför?

  • Ortopedi har liksom det mest! Det har relativt friska patienter (vilket är trevligt, och missförstå mig rätt när jag säger friska patienter), trevliga möten med patienter, roliga undersökningar (speciellt knäundersökning), direkt och absolut neurologi, viss fysiologi, lite infektion, mycket rehabilitering samt att det faktiskt går att göra något åt patientens tillstånd. Dessutom har ortopederna varit de trevligaste, mest pålästa och proffsiga under hela terminen.

 

knee-bones-front.jpg
CC BY-ND 3.0
  • Bröstkirurgi har en otroligt trevlig patientkategori med uteslutande kvinnor (med undantag för en handfull män som drabbas varje år.) Möten som rör patienternas bröst är otroligt viktigt och är inte bara en bröstsjukdom utan så mycket mer. Aspekter som kvinnlighet, självbild och andra sociala frågor är ofta inblandade. Att få vägleda dessa kvinnor vore en ynnest. Dessutom är bröstcancer den vanligaste cancerformen hos kvinnor och drabbar 1 av 9 och det tycks vara slumpartat vem som får sjukdomen. Samtidigt är prognosen för bröstcancer god i Sverige.

http://film.inuti.karolinska.se/media/FwKObrE1iVuyQDooUQp6gw/brostpalpation

Så vad mer då? Den här terminen har varit otroligt rolig och förmodligen den roligaste under hela läkarprogrammet. Den har framför allt varit väldigt praktisk, vilket jag har uppskattat. Dessutom har den varit integrerande och hela medicinåret (som jag läste förra året) har liksom fått tillämpats och nya lager har lagts på. Att läsa kirurgi har öppnat en helt ny värld till medicin och jag har samtidigt insett värdet av de opererande specialiteterna. Nu nämnde jag inte anestesi, men det var ju också väldigt kul och framför allt tack vare allt praktiskt arbete. Om du vill läsa om mina tankar innan kirurgterminen kan du göra det här.

Min läkarutbildning fortsätter och nästa termin ska jag testa att forska. Just nu blir det skönt med en paus från att vara läkarstudent på klinik men jag inser också att det är länge tills det att jag ska träffa patienter igen.

Som tur är kommer jag jobba på neo i sommar (läs mer här) och träffade de minsta patienterna vi har. Det känns bra och jag börjar redan imorgon. Jag kommer fortsätta att blogga även under sommaren och skriva om diverse saker som rör livet som läkarstudent på sommarlov. Till alla er som sökt läkarprogrammet, önskar jag bara lycka till! Har ni frågor redan nu så tveka inte att höra av er till mig.

Sommarlovet börjar NU! 👏🏼☀️🐝 /Oscar

 

JOBBHELG

Förra sommaren jobbade jag på en neonatalavdelning. Det var mitt första jobb inom vården och jag tyckte det var superkul av flera olika anledningar.

  1. Det var stimulerande att få lära sig en annan del av vårdkedjan, det vill säga omvårdnaden, och inte det medicinska.
  2. Kollegor som jobbar med barn är i regel alltid glada och trevliga!
  3. Mötet med föräldrar är oftast spännande och givande.
  4. Neobarn är det sötaste som finns!
Phenylketonuria_testing.jpg
PKU-provtagning av ett nyfött barn. Bild tagen från USAF Photographic Archives

Den här helgen är det alltså jobbhelg! Det var planerat sedan länge och det är inte ofta jag jobbar extra på helgerna eftersom skolan håller mig helt och hållet sysselsatt. Främsta anledningen till att jag jobbar under terminerna är att underhålla rutiner och arbetssätt eftersom jag ska jobba på neo nästa sommar också. Sen är det så klart kul att få träffa neobarnen och alla trevliga kollegor.

Vi ses! /Oscar

 

KIR -> ONK

Hallå!

Jag inser att det var ett tag sedan jag uppdaterade bloggen. Två veckor närmare bestämt och det har sina anledningar. I fredags avslutade jag tre veckor på kirurgen med extremt tidiga mornar och långa arbetsdagar. De flesta dagar ringde klockan 05.45 för att kunna vara på sjukhuset kl 7.15. Dagarna började oftast med morgonmöte 7.30 och därefter började dagen. Veckorna har varit fyllda av diverse operationer (så klart!), mottagning, avdelningsarbete, behandlingskonferenser och seminarier. Jag har även gått jour på trauma och kirurgi som var lärorik.

Den här veckan läser vi onkologi med seminarier, grupparbete och föreläsningar. Det räcker att vara här vid 8.30 så den här veckan går det återhämta sig lite.

De senaste veckorna har vi även lagt tid på att komma iordning i lägenheten och det börjar ta sig. Mina svärföräldrar besökte oss i helgen och vi satte upp en och annan hylla och lampa. Dock känns varje framsteg som ett myrsteg i förhållande till vad vi har kvar att göra. Men men…

Nu känns det lite som livet har återkommit och jag hoppas kunna återgå till normal frekvens i blogginlägg, så stay tuned. /Oscar

IMG_0106.JPG

Flytt

Hej!

Jag och Niclas är i full färd att flytta. I fyra år har vi bott i samma lägenhet, i en 2:a på 41 kvadratmeter. Vi tycker om vår lägenhet väldigt mycket men den är lite för liten för två personer som lever här stadigvarande. Jag har stått i kö för en studentbostad flera år och hade så pass många ködagar att vi kunde få den lägenheten vi ville ha. Det är också en 2:a, men på 61 kvadrat så det kommer definitivt kännas mer luftigt. Vi får ett riktigt kök, balkong med sol och ett stort vardagsrum. Vi kommer också ha plats med varsitt skrivbord och en bäddsoffa. Hela helgen kommer gå åt att flytta, bygga IKEA-möbler och komma i ordning i nya lägenheten.

Första veckan med kirurgi, och närmare bestämt bröstkirurgi, har varit toppen! Jag fick chansen att vara med på tre bröstoperationer och lärde mig jättemycket om allt från portvaktskörtelskirurgi, mastektomi, sektor (bröstbevarande kirurgi), expander, bröst-rekonstruktion mm. Jag kunde vara behjälplig med att hålla hakar, bränna kärl, sätta titanklipps och fixera huden under själva operationerna. Om jag nu, mot all förmodan skulle bli kirurg, så skulle jag nog ändå bli bröstkirurg. Patientgruppen är trevlig (kvinnor!), diagnostiken är avancerad, behandlingarna hetrogena och bröstcancer är en sjukdom som drabbar många tusentals varje år.

Här kommer några bilder från veckan. Nästa vecka kör vi kärlkirurgi! Vi hörs! /OscarIMG_0067.JPG

IMG_0070.JPG

IMG_0081.JPG