Läsarfråga 🧐

Tjabba tjenna!!

För någon vecka sen svarade jag på en läsarfråga och i det här inlägget har jag en ny fråga:

Hur är det att vara kandidat? Hur mycket ansvar får ni ta?

Först och främst, det här är en jättebra fråga och den är högst relevant. Kort och gott kan man säga att det känns bra att vara kandidat. Bra är kanske inte rätt ordval, utan det är snarare fler adjektiv så som: spännande, intressant, kul, lärorikt, lite läskigt, stimulerande, uttröttande, frustrerande och krävande. Eftersom alla placeringar skiljer sig åt i art får man som kandis uppleva det mesta. Dessutom råder skilda arbetskulturer mellan kliniker, mottagning och avdelningar. Dessutom är upplevelsen som kandis mycket handledarberoende. Själva placeringen och innehållet kanske inte är jättespännande men mycket kan räddas och göras intressant med en bra och engagerad handledare (, alltså en ansvarig läkare!) Det omvända råder givetvis också.

Teoretiskt och formellt har man som kandis egentligen inget medicinskt ansvar mot patienter eller annan vårdpersonal. Jag upplever att det är upp till mig själv att skapa ett informellt ansvar för att kunna ”träna” på att ta ansvar. Det kan till exempel vara att vara ”ansvarig” för två tre patienter och utföra alla kringsysslor som rör patienten. (Om du vill läsa mer om rollen som kandis bör du läsa det här inlägget. ) Det enda jag som kandidat inte får göra är att föreskriva och ordinera läkemedel. Till det måste jag ha handledarens hjälp.

Trevlig vecka! /Oscar

african-2027619__340.png

 

 

 

Annonser

Rollen som läkarstudent

Hej på er!

Efter input från er läsare har jag valt att tillägna det här inlägget rollen som medicine kandidat, eller helt enkelt läkarstudent (eller läkarkandidat eller kandidat eller med kand eller kandis eller ja, ni förstår…) Det finns alltså många benämningar på läkarstudenter och ingen är rätt eller fel. Själv föredrar jag nog läkarstudent men jag vet andra i min klass som stenhårt presenterar sig som kandidat. Hon äldre kliniker och läkare verkar ”kandis” ligga rätt i munnen. Dessutom finns det alltid ett ”kandisrum” på alla alla sjukhus där vi som läkarstudenter kan pusta ut, äta lunch, snacka med varandra, vila eller plugga. Kandisrummen är liksom friad från ”riktiga” läkare.

cropped-151124_oscar_44a7502-1-copy
Foto: Peter Knutsson

Jag har tidigare skrivit om hur en vanlig dag kan se ut på läkarprogrammet men inte så mycket vad vi egentligen gör. Eftersom utbildningen medför en yrkesexamen är det viktigt att lära sig yrket. Det innebär att man ska kunna mycket och vara väldigt allsidig. Man måste t ex kunna styra det medicinska arbetet på en avdelning, ronda, träffa och undersöka patienter, möta patienter på en mottagning, dokumentera, ha kontakten med annan personal på vårdenheten och utföra enklare åtgärder. Utbildningen går helt enkelt ut på att axla rollen som underläkare. Uppgifter som vi förväntas utföra som läkarstudenter är:

  • Ta anamnes (det vill säga fråga relevanta frågor som rör sjukdom eller skada)
  • Undersöka patienten
  • Rapportera patienten till en annan eller mer senior kollega samt komma med preliminära diagnosförslag, förslag på handläggning inklusive prover, utredningar samt förslag till behandling
  • Dokumentera samtalet och undersökningen i journalsystemet
  • Dessutom leda och genomföra en rond tillsammans med sjuksköterskor, para-medicinare och andra professioner i vården
  • Tolka provsvar
  • Skriva remisser till undersökningar och utredningar (t ex ultraljud av hjärta, lungröntgen, lungfunktionstest mm)
  • Justera doser på mediciner baserat på provsvar och patientens tillstånd
  • Informera patienten om hälsotillståndet och besvara frågor som rör patientens mediciner och sjukdomar
  • Ha kontakten med sjuksyrror och löpande stämma av planen för patienten

Som ni förstår är det en del att hålla reda på och mycket att sätta sig in i. Det räcker alltså inte att ha koll på de teoretiska detaljerna vad gäller hjärtsvikt, lunginflammationer, höftförslitningar och kärlkramp. Dessutom förväntas att man bär det medicinska ansvaret och ”hålla ihop säcken” för patienten. Som tur jobbar inte läkare ensamma och det finns fantastiskt duktiga sjuksköterskor, undersköterskor, fysioterapeuter, logopeder, arbetsterapeuter, kuratorer och inte tala om alla medicinska sekreterare som tillsammans håller ihop vården för patienterna.

img_8417

Jag återkommer senare med ett annat inlägg som ger en liten annan bild av vad rollen som läkarstudent också kan innebära. För den är helt klart speciell!

Vi hörs! Oscar