No cut, eller…

Jag kommer med största sannolikhet att inte bli kirurg. Det står klart efter den här terminen. Jag ska väl inte heller säga aldrig, men jag har svårt att se stora delar av min yrkeskarriär i en operationssal. Däremot har det gått upp för mig att jag tycker om själva mötesformen med mottagning, och speciellt mottagning med kirurg-, ortoped- eller urologpatienter. Om det finns något som ändå skulle få mig att bli kirurg så är nog ortopedi eller bröstkirurgi. Och varför?

  • Ortopedi har liksom det mest! Det har relativt friska patienter (vilket är trevligt, och missförstå mig rätt när jag säger friska patienter), trevliga möten med patienter, roliga undersökningar (speciellt knäundersökning), direkt och absolut neurologi, viss fysiologi, lite infektion, mycket rehabilitering samt att det faktiskt går att göra något åt patientens tillstånd. Dessutom har ortopederna varit de trevligaste, mest pålästa och proffsiga under hela terminen.

 

knee-bones-front.jpg
CC BY-ND 3.0
  • Bröstkirurgi har en otroligt trevlig patientkategori med uteslutande kvinnor (med undantag för en handfull män som drabbas varje år.) Möten som rör patienternas bröst är otroligt viktigt och är inte bara en bröstsjukdom utan så mycket mer. Aspekter som kvinnlighet, självbild och andra sociala frågor är ofta inblandade. Att få vägleda dessa kvinnor vore en ynnest. Dessutom är bröstcancer den vanligaste cancerformen hos kvinnor och drabbar 1 av 9 och det tycks vara slumpartat vem som får sjukdomen. Samtidigt är prognosen för bröstcancer god i Sverige.

http://film.inuti.karolinska.se/media/FwKObrE1iVuyQDooUQp6gw/brostpalpation

Så vad mer då? Den här terminen har varit otroligt rolig och förmodligen den roligaste under hela läkarprogrammet. Den har framför allt varit väldigt praktisk, vilket jag har uppskattat. Dessutom har den varit integrerande och hela medicinåret (som jag läste förra året) har liksom fått tillämpats och nya lager har lagts på. Att läsa kirurgi har öppnat en helt ny värld till medicin och jag har samtidigt insett värdet av de opererande specialiteterna. Nu nämnde jag inte anestesi, men det var ju också väldigt kul och framför allt tack vare allt praktiskt arbete. Om du vill läsa om mina tankar innan kirurgterminen kan du göra det här.

Min läkarutbildning fortsätter och nästa termin ska jag testa att forska. Just nu blir det skönt med en paus från att vara läkarstudent på klinik men jag inser också att det är länge tills det att jag ska träffa patienter igen.

Som tur är kommer jag jobba på neo i sommar (läs mer här) och träffade de minsta patienterna vi har. Det känns bra och jag börjar redan imorgon. Jag kommer fortsätta att blogga även under sommaren och skriva om diverse saker som rör livet som läkarstudent på sommarlov. Till alla er som sökt läkarprogrammet, önskar jag bara lycka till! Har ni frågor redan nu så tveka inte att höra av er till mig.

Sommarlovet börjar NU! 👏🏼☀️🐝 /Oscar

 

Annonser

PU-dag

I går hade vi PU-dag. PU är en förkortning för professionell utveckling och är en kurs-strimma (?) som går under hela utbildningen. Sedan termin 1 har jag, och två andra klasskompisar, haft en mentor som vi har träffat varje termin. Träffarna går ut på att reflektera kring sin egna roll som läkare och diskutera speciella och svåra fall med en er erfaren kollega. Vi brukar även prata allmänt om just den egna utveckling. Dessutom tittar vi alltid på en film där en läkare och en patient har ett samtal. Därefter pratar vi igenom vad läkaren gjorde bra och vad han eller hon kan göra bättre nästa gång.

 

Idag kom jag och tänkta på det här mötet jag hade i december.

img_8754
Jag besökt en vårdcentral och träffade en sjuksköterskestudent utanför. Vi båda hade tofflor, båda någon typ av uniform och båda vill hjälpa andra. Jag vet att vi aldrig kommer träffas igen, men jag önskar att vi en dag kunde få jobba tillsammans. Hans nyfikenhet fick mig att inspireras.

Akuten

Hej på er! 

De nästkommande två veckorna är jag placerad på kirurgakuten. Det innebär att jag som kandidat tar egna kirurgiska patienter och handlägger dessa på akuten tillsammans med en handledare (dvs en riktig läkare). Under medicinåret hade jag också en vecka på akuten men fokus medicin och det var en av mina topp-3-placeringar. Jag tycker att det är ett optimalt tillfälle att få arbeta självständigt, men med stöd i ryggen, hela tiden. Ett annat fokus under placering är också interprofessionellt samarbete vilket betyder att man jobbar nära sjuksköterskestudenter, fysioterapeuterstudenter och andra personalkategorier som finns i vårdflödet. Det finnas alltså speciella mål uppsatta för kommunikationen jag som läkarstudent har mot annan personal. Efter varje arbetsdag reflekterar hela gruppen, studenter, handledare och eventuellt annan personal, hur samarbetet och kommunikationen har fungerat och vad som kan bli bättre till dagen efter. Det är ett toppentillfälle att få feedback och förbättra arbetsmetod gentemot andra kollegor.

Hoppas vi inte ses på akuten! Mvh, Oscar

img_8912
Bild från i december när jag var i Indien, läs mer här.